Plåtaplåta

Fotat av Jenny Drakenlind

Modearbete

VILKEN DAG! Plåtade vårt Recycle projekt i skolan. Ett samarbete vi gjort med Modeskolan och Röda Korset. Modeskolan har redesignat kläder de fått från Röda Korset. Jag hade turen att få världens proffsigaste designer som partner. Vi har jobbat klockrent ihop under hela processen och tyckt samma om nästan allt. PEPP! Idag skulle vi i alla fall plåta och jag var galet nervös. Har aldrig plåtat mode på denna seriösa nivå tidigare. Studio, assistent, bildbehandlare, modell, hår/make och designer. Men jäklar vad kul det var och jäklar vad bra det blev! Astrid som var modell var hur snygg som helst och klänningen var hur snygg som helst!

Lägger upp lite behind the scenes for now...

Kommentar på mail idag..

 Kul att du fotade just får, Värmlands slogan är ju faktiskt eller borde åtminstone vara; "the place where men are men, and sheep are nervous".....

Mor och gudmor

Nils

Värmland

Tisdag på Gärdet.

Insp

Såg om The virgin suicides igår. Den är så sjukt fin verkligen. Mycket bättre av Sofia Coppola än hennes senaste "Somewhere" som visserligen var snygg som aldrig förr men ungefär lika långtråkig. The virgin suicides är för övrigt baserad på boken (som ni säkert vet) skriven av Jeffrey Eugenides som (förutom att ha ett himla snyggt grekiskt namn) har skrivit en av mina favoritböcker Middle sex. Hett tips till sommarläsningen!

Bilden lånad härifrån

Antonia

Lynnig låda

Jag blev mer eller mindre beordrad av min handledare att lägga D3S:en på hyllan och plåta lite analogt till mitt slutprojekt för ett par veckor sedan. Jag hade skattjakt bland förvaringslådorna under pappas säng och hittade en Olympus 35 mm som jag genast beslagtog. Vi snackar nu ååår före mju ll. Underliggande bilder är plåtade av en kamera mer av karaktären låda. Denna utan fungerande fokuslås och med en blixt som ej gå ratt stänga av och som själv helt random väljer när den ska slå och när inte. Men det här kom ut och var fint ändå tycker jag.

I'm such a bore these days.

Det här med VINTERJÄVELN samt att gå runt och vara halvsjuk och ha smygögoninflammation tar mer på krafterna än man hade kunnat tro!

Efter lång dag på Konstfack kom jag på att jag glömt mina nycklar i skolan. När jag kom till skolan kom jag på att jag hade haft dem i jeansfickan all along. Stannade och printade lite grejer och gick sen surmulet hem i strumpor som hela tiden hasade ned i conversen. Jag gick bara och väntade på att stöta på någon gammal mellanstadiekamrats mamma som skulle berätta om hur ungen jag inte längre känner har det på Handels eller säsongandet i Val d'Issere typ. Det hände dock inte så jag behöver inte lägga ned mer energi på det nu. 

Sitter framför datorn och har tvingat mig själv att dricka flumte (ginseng kardemumma) i stället för sjunde(?!) koppen kaffe. Har en att göra lista som sträcker sig till någon ocharmig remote stadsdel, kommer inte på passande sådan. Önskar att min fina vän Sophie skulle bjuda på middag i kväll igen. Igår ringde hon och bjöd in på söndagmiddag. Hon spelade The puppini sisters och hade lagat indisk kycklinggryta med yoghurtsås och kokosris med spenat, rostade pinjenötter och rykande naan bröd. Det var för ljuvligt för att orka lägga energi på något annat än att njuta av alla treats. I  brist på middagsinbjudan funderar jag över hur fan GB tänkte när de lanserade Daim päron som säsongens spektakulära nyhet. Pear dream. Gediget copyarbete GB. Det här med att blanda in frukt i allt är för övrigt helt oförklarligt. Frukt är frukt och sötsaker är sötsaker. Ingen ihopmixande där tack!

En dos strand hade gjort susen...

Flora och fauna

Lördagen fullkomligt vältrade över av happenings av olika slag. Bland annat klappade jag en get(bock?ren? råmdjur?). Efter mötet med fauna samt släktkalas hade jag fotodate med skönheten Olivia och plåtade henne inne i skogen i skymningsljus. Sen gjorde jag mig i ordning och drog till Grevgatan och tittade på när Antonia m.fl. målade om hennes kontor/galleri. Det var inte uppskattat att jag kom finklädd och drack vin i passivitetens anda i stället för i mjukisar och drack öl och tog i. Så var det i alla fall.

Sen åt jag tapasmiddag. Restaurangen fick en massa tummar ned i betyg. Till exempel beställde jag chilli och fick chilli con carne. Hallå?!

Djuret jag klappade...

Olivia

Sverige!

De allra flesta av gånger så tycker jag verkligen om att bo i Sverige igen. I Sverige (Stockholm?) har vi fan stil. Vi kan våra grejer och gemene man läser en dagstidning. Det är mer än vad man kan säga om de flesta länder. Visst, vi kan va lite sammanbitna och vädret suger men våra lägenheter är isolerade och i Sverige har vi bäddmadrasser (visste ni att det typ bara är i Sverige man har det) och duntäcken och havregrynsgröt och mat från alla världens hörn på Ica. I Sverige (StockholmGöteborg?) kan tanter och farbröder liksom skillnad på Ricotta och Mascarpone. En italiensk tant skiter fullkomligt fan i rotmos och Biff Rydberg. Vi intresserar oss för andra länder. Vi reser mer än de flesta och vi dricker näst mest kaffe i världen (efter Finland?) per invånare (jag älskar folk som dricker mycket kaffe- min mamma till exempel dricker 8 koppar neskaffe om dagen och min pappa ställde in vår New York resa förra året för att sitta på akuten och vänta på att få en hjärnröntgen. När jag ett par dagar senare sippade non fat iced moccha latte gåendes längst Hudson med mitt ex som fick följa med i stället så fick jag ett samtal från en något ångestfull pappa som kommit till insikt med att det var för han slutat dricka kaffe några dagar tidigare som han trott att han fått en hjärnblödning). 

Men när jag tittar på det här kortet så kan jag ändå undra vad fan jag gör här. Varför bor man inte på en plats där man har en solig balkong året om? En plats där rökning mer eller mindre är obligatoriskt och där de flesta skiter fan i andra kulturer i övertygelse om att deras egna helt enkelt är bäst! En plats där man knyter upp ballonger (som man inte orkat blåsa upp helt, antagligen på grund av lungornas kraftiga funktionsnedsättning av all rökning) på balkongen bara för att. En plats där stil är lika med glitter och där folk är ute och tillsammans oavsett väder, vind och veckodag.

Idag är det dock lördag och då är det universellt fritt fram att göra typ vad man vill. Pepp.

Jag och Stina röker Davidoff och bälgar kaffe på min balkong i Thessaloniki.

Helg.

Thursday schmursday

Jag törstar efter lite torsdagsromantik! Lyssnar på skum brasiliansk musik och glider runt i lägenheten med ögoninflammation och Ikea tofflor och inser att det är inte likely att något vidare storslaget kommer inträffa just i kväll. Såg Eat Pray Love i sängen drickandes flumte (anis och fänkål). Se INTE den filmen. Inte att jag trodde att den skulle vara bra men seriöst, sämre blir det inte. Jag önskar så mycket att universums roligaste man Jonas AD skulle ge sig på att kritisera denna film för han skulle göra det så mycket bättre än jag. Men kontentan är att Julia Roberts åker till Rom där hon träffar en svensk tjej (Tuva Novotny???) och tillsammans bestämmer de sig för att de ska våga stå för att de har blivit tjocka av att va i Rom och dricka rödvin och glufsa pasta dagarna i ända. De mysskrattar åt sina "muffin tops" (sina kaggar???) och går i samlad skara och köper större jeans. Nu hör ju nivån på det hela. Efter att ha grinat ca 15 ggr över hur privilegierad hon känner sig över att få bli tjock i Italien typ så drar Julia Roberts vidare till Indien och hittar sig själv (merde! vad ska man ens säga?) och sen toppar hon med Bali där hon träffar snyggot från Vicky Christina Barcelona som är smyckesdesigner och inte legat med en kvinna på 10 år. Han bestämmer sig snabbt för att ändra på det och sen lever de lyckliga i alla sina dagar typ. Vidrigt.

Vin under stjärnhimmel i Born i Barcelona. Bra mycket sexigare än fänkålste i morgonrock i Birkastan.

Skaters outside of Macba...

More exciting than the modern art exhibition itself!

Beautiful and a bit of a bore...

S&S

Morgonbeteenden

Fotograf ovanstående bild: Sophie Lingö Knullrufs: Me

Om att vara sjuk

Jag fattar inte hur man är sjuk. Jag har nog varit för lite sjuk (TA I TRÄ) i mina dagar för att liksom ha jobbat upp en rutin. Dagen börjar med att jag är jätteynklig då jag inser att trots att jag gick och la mig klockan ÅTTA igår (bortsätt från bakisdagar har detta inte skett sedan dackefejden) och ställde klockan på sju är helt under isen sänkt. Jag ringer mamma. Hon svarar inte. Jag whatsappar Sophie och Erika. Sophie tycker att jag ska stanna hemma. Jag tänker att hon bara säger så för att det är så man säger till folk. "Klart du ska va hemma!". Nu får jag dåligt samvete. Jag kanske inte mår så dåligt ändå. Jag visualiserar hur jag duschar, kokar råggrött, värmer bär, fixar kaffe, hittar passande outfit, mineralpudrar mig, sätter på peppande spotifyplaylist och går till tunnelbanan, åker till Telefonplan och har heldag på Konstfack. Men nej det går inte, varje litet steg känns som att springa ett mindre maraton. Då måste jag ändå vara sjuk sammanfattar jag det hela. 

Sätter mig i soffan med rykande flumte (typ nässlor, ginseng, kardemumma). Bloggfrossar. Gör ansiktsmask med yoghurt och honung som jag läser om i någon blogg. Läser DN. Uppdaterar Facebook. Inget kul har hänt. I vanlig ordning. Tar en promenad. Hittar en grekisk livs som öppnat i mitt område. Börjar diskutera ostar med ägaren som bjuder på kaffe. Han blir verkligen skitglad att jag kan grekiska. Jag blir skitglad att bli bjuden på kaffe och få prata grekiska mitt i Birkastan. Jag köper frappékaffe och auberginesallad med mayonaise till Angelos. Går hem. Stirrar in i väggen. Äter soppa. Bloggfrossar. Har inget att göra så jag går och lägger mig. Vaknar klockan 6. Bloggfrossar. Gör cocosansiktsmask. Smörjer in mig med konstigt olivserum, blir helt stelt på huden. Stirrar in i väggen. Bloggfrossar. Nu är klockan 20.51. Går nog och lägger mig.

Ibland står tiden still..

Kan aldrig få för mycket Sophie

Tibidabo

Jag och Sophie gjorde en sjukt proffsig grej i Barcelona. Ok, kanske inte superoriginellt men det krävdes ändå mer än en inre spärr att ta sig över för att pynta 25 euro (detta räcker till ca 6 glas Rioja alt en partytopp på Zara i Barcelona) för en heldagsbiljett på See-Barcelona turistbussen! 

Det var i alla fall galet värt. Vi satt uppe på taket i solen i halvorkan (antagligen varför jag nu ligger hemma sjuk) och såg verkligen typ hela Barcelona på en dag. Tyvärr tog vi fel buss först så vi fick se Olympiska staden och nåt gammalt bibliotek, sjukt tråkigt. Men när vi väl var på bana blev det både Sagrada Familia, Parc Guell och Tibidabo som var den absoluta high lighten. Sophie är tydligen extremt höjdrädd så hon satt sammanbitet och tittade in i väggen (se bild nedan) under hela tågresan som tog oss upp på toppen. Tibitoppi.

Så tacky på ett så ljuvligt vis

Sophie and me

Aggelos