Thursday, September 29, 2011

Fysiskt förfall

Okej, här kommer ett totalt side track så den som inte är intresserad av att läsa om fysisk hälsa bara scrolla ned till nästa inlägg. 

Ni vet sådana serier där det första scenen visar ett scenario (oftast ett katastrofpräglat sådant) och sen går resten av avsnittet ut på tillbakablickar. Så känns mitt liv nu. På mindre än 24 timmar har jag gått från att vara en person utan husläkare, utan en aning om vad eller till vem man ska vända sig om man är sjuk, en person utan allergier eller annat bjafs (min mamma tror för övrigt att allergier är hittepå) och en person som egentligen- ta i trä- aldrig varit särskilt sjuk till att vara en person som bara kan liknas vid den svagaste varelsen som gått (till och med gång känns som en prövning) på två ben. 


Igår mådde jag rätt så dåligt så efter morgonmöte i skolan gick jag till apoteket och frågade om en vårdcentral (vem går till apoteket och frågar??), blev ledd till en sådan, fick veta att jag har halsfluss, hämtade medicin, sov en massa timmar, vaknade sedan på natten av att jag har någon form av allergisk reaktion från medicinen. Det var inte angenämt och jag fick klåda över hela kroppen och låg på badrumsgolvet och googlade på om man kunde dö av penicillinbiverkningar. Vaknade ringde doktor fick hennes syn på det hela ringde min mamma som är sjuksköterska och hade en helt annan syn på det hela ringde igen till doktor som då hade en tredje syn på det hela, gick för att hämta ny medicin, medicinen var slut i hela Sverige, pratade igen med doktor fick tredje medicin. Pappa ringer och har varit hos en annan doktor och berättat om hur jag mådde samtidigt och fått en fjärde åsikt och nu ligger jag helt utmattad hemma i soffan och kliar förstrött på min flammiga hud och känner mig totalt underminerad i min annars otroligt tillfredställande position som friskus/yogi/raw/hälso/pigg/hurtig med en precis lagom touch av helylle men ändå älskar Riche över allt-karaktär.

Monday, September 26, 2011

Fotad av fotograf

Jag har länge undrat hur jag skulle bli på bild om jag blev fotad av en fotograf. Annars är det för det mesta så att fotandet bland mina vänner sköts av mig. När det någon enstaka gång ska tas bilder mig så har jag oftast storkameran och när jag visat var autofokus sitter och snabbförklarat konceptet ljusmätare så är minst sagt the moment gone och det känns i stället som att jag verkligen bett om att bli fotad vilket jante jante känns rätt så ohett.
Fina och supersuperduktiga Hanna la i alla fall upp detta på sin blogg fotat i Berlin. Jag med en touch av galen, det måste ha varit i den här fasen som jag åt yoghurt från mina jeans..
Kolla Hannas blogg här!

Foto: Hanna Ukura Hedlund

Soffmys med Soffan

Om man till händelsevis hinner till Hötorgshallen innan klockan sex då de stänger (vilket jag fick ett utbrott över mitt på Hötorget i veckan. Jag pratade i telefon så jag kände mig lite övermodig och stod ensam och gormade att Sverige är så trååååkigt. Men ärligt, en mathall som stänger klockan sex det är ju loco.) så kan man gå till den Nordafrikanska delen där man kan köpa obscena mängder spenat i yoghurt med fetaost, baba ganoush, friterad blomkål, ugnabakade auberginer osvosv. Detta kompletterar man med att köpa rostade bondbönor som man käkar medan maten värms på i ugnen och så toppar man med torkade persikor, mango och kanderad ingerfära. Et voilà, den perfekta mysfredagen.


Måndag.

I Grekland hälsar man alla på måndagar genom att önska dem en fin vecka. Det borde införas ett sådant uttryck även i svenskan tycker jag. När man skriver måndag punkt och lägger upp kort på en fet äggpyntad biff så klingar det ju på något vis som att det är proffsigare med helg än vad det är med måndag. Om man i stället hade sagt god vecka! eller något i den stilen så hade det ju låtit betydligt mer positivt.