Trapptjureri

Man måste vara snabb och kvick på alla sätt och vis. När man fotar barn alltså. Den här ljuvliga lilla ungen och jag har ändå en deal. Hon är helt införstådd i att när jag, med min lilla moppe och min stora hjälm, kommer upp till bergsbyn Vafios där hon bor så innebär det varje gång minst en timmes fotograferande. Hon går med på detta i utbyte mot att jag senare med stort intresse tittar på hennes klassfoton och nya klänningar och går med henne bakom huset och klappar hunden och klämmer på de nyplockade fikonen och gungar henne på den gamla knarriga gungan som hon är alldeles för tung för. Men ibland räcker inte alla hundklappar och diskussioner kring framtida pojkvänner i klassen trix i världen för att få henne att vilja vara med i min del av dealen. Som här. Då sätter sig den tjuriga lilla Eui på trappan men det gör ju inget för då blir det så här fint.