Det är en mycket konstig känsla som infinner sig nu när allt är över på något sätt. Eller över har en icke önskad negativ klang men nu när det är genomfört då.
Vernissagen var överväldigande. Klockan blev 5 och galleriet fylldes snabbare än jag hann säga välkomstdrink. Temperaturen på KG steg till bergis 35 grader, folk fullkomligt rann. Mina fötter växte till dubbel storlek i mina klossklackträskor vilken varken är bekvämt eller vackert. Kasslerliknande fötter vill ingen ha.
Det kom en massa människor med fina blommor och presenter och komplimanger och jag sprang runt och ville prata med alla men det slutade med att det kändes som att jag inte hann prata med någon. Sen blev klockan 8 och jag lassade in obscent mycket blommor i bilen och fh, jag och the girls gick och åt middag. Efter det kom jag hem och packade upp alla blommor. Det ser ut som att jag har haft en begravningsmottagning hemma hos mig nu, rosor och pioner täcker varje tänkbar yta i lägenheten. Fh repade sig så småningom från östregenchocken och vi satt i soffan vid elvatiden, ute var det fortfarande sommarnattsljust och vi mölade heavenly rabarbermuffins jag fått i presse. Fantastisk dag.
Foto: Mattias Persson
Skivan är ju sanslöst vacker i sin ådring och bilderna har jag redan talat om så mycket och spritt över hela Tellus, så det blir tjatigt till slut! Du vågade göra något som ingen annan vågade!
ReplyDelete